Louise Petersson

Nu när man förlorat nästan 40 kg eller det har jag kanske redan? Jag har inte vägt mig på över en vecka eftersom jag har stått stilla, Då är det ingen idé att ställa sig på vågen. Men jag är inte så jättebekymrad över det.

Just nu är det mer huvudet som försöker bearbeta allt som hänt. Alla säger att det verkligen syns en stor förändring nu, Jag ser bara mina feta lår och min mage, Sebbe ger komplimanger varje dag och säger att man är snygg och vacker. Jag ser inte det. Jag var inne i stan häromdagen för jag vet inte vad jag har för storlek på kläder eller något längre. Tydligen har jag storlek 28 i jeans nu och storlek 38 i tröjor en strlk 36 i tröja hade jag velat ner i allafall problemet är bara att jag knappt krympt en storlek i bh, Innan hade jag 90D Nu har jag 90C. Tydligen hade jag blivit spissrövad också enligt sebbe, det är väl en komplimang eller?

 

Jag är väldigt glad att Sebbe funnits där hela vägen för mig, men när jag tittar på bilder så fattar jag inte att han velat ta i mig för ca ett halvår sen, han menar på att han inte såg det och tydligen inte jag heller.

Senast igår hade vi en disskussion om att han inte tycker att det ska gå för långt med viktnedgången utan att jag faktiskt ska vara nöjd. Så han frågade mig vad jag sa från början vad jag skulle vara nöjd med, 75 kg. Det är nästan 10 kg sen.

 

Men för att se något positivt så har väl vårt giftemål fått en bra start han får en allt snyggare fru och inte tvärtomeffekten med att man blir sunkigare...